youdontknowyourbeautiful

Ellas perspektiv:
"Da Da Dada, Da Da Dada"
Den tradionella bröllopssången strömmar från orgeln och dörrarna öppnas. Amanda kommer inskridande med sin enormt vackra klänning och Wayne ser otroligt nöjd ut medans hon långsamt går mot honom på sina Campbellklackar.Själv står jag nästlängst fram i kyrkan och mår skit.Men, det är ju helt klart inte min dag idag. Eller vecka. Hela månaden har faktiskt varit hemsk.Det började med att mina föräldrar, som för övrigt varit tillsammans i 25, berättade att de skulle skilja sig. Efter det hände allgt annat så fort. Mamma flyttade ut, flyttade in hos en annan kille (som redan hade hade två andra barn.)
Japp, då fattar man att jag har rätt att vara på lite dåligt humör. Tänk då att ha en lärare i skolan som verkligen HATAR en. Då blir det ännu värre eftersom han kommer vara den som sätter 5 av slutbetygen. Så då kändes det ganska skönt att åka i väg till Wolverhampton i England för att gå på min kusins bröllop. Men NEJ, inte ska Ella få bli glad, Nope, utan precis innan jag skulle gå in och sätta mig i kyrkan så fick jag ett sms av en klasskompis, hon skrev att Mikael, min såkallade pojkvän gör slut för att jag har varit så tråkigt den senaste månaden och blivit tillsammans med henne istället. Yes, så nu vet jag vad jag har och vänta i skolan när jag kommer hem. Jag ska precis skicka ett meddelande till mina bästa kompisar, Vanessa och Nathalie, och berätta om Mikael när en gammal tant tittar RIKTIG surt på mig. Jag la tillbaka mobilen och fokuserade på brudparet. När bröllopen tillslut var över åkte bruden och brudgummen iväg i en gammal Rolls Royse och gästerna åkte efter till ett gulligt gammalt timmerhus brevid en liten sjö. Vi hann precis sätta oss när Wayne klingade i sitt glas för att hålla tal.
- Thank you all for coming, I´m so happy that you all wanted to be with us on this wonderful day. When I first saw you, I knew you were special. It´s something in your eyes that makes me want to... Wayne stops and thinks for a second.
-No words can explain that feeling!!

Jaha, kul för dig då... Tänker jag sarkatiskt medan jag inte kan hålla tillbaka tårarna, jag springer mot toaletten, väl medveten om allas ögon i nacken. Jag kastar mig in på toaletten och hinner precis dra in klänningen innan jag stänger dörren med en smäll. Väl inne på på toagolvet går det inte att stoppa tårarna. Jag som hade lyckats så pass länge! Efter cirka 20 minuter av hysteriskt gråtande knackar någon på dörren.
- Excuse me, I don´t want to be rude or something but are you OK in there? Cause you sure have been there for a while now...