youdontknowyourbeautiful

Ellas perspektiv:

Inte så långt efter att Vanessa hade gått kom Louis och Zayn.

Jag gav zayn en stor kram och en snabb puss när han säger

- Do you know how hard it was to get that mustach off? Med en tillgjord sur röst.

- Aaw, sorry, but damn, you looked very hot in it, säger jag och ler ett busigt leende.

- Haha, ok then anything to please you, babe! You seem happy, way? Säger han med ett nyfiket leende.

- Of course I´m happy, You are the reason, säger jag glatt.

Nathalie som har stått och flörtat med Louis, hör den sist ameningen och sjunger

- I think you´re amazing, Amazing, från Dannys melodifestival låt.

Jag sjunger med på sista " that´s what you are" och så ser jag att killarna tittar konstigt på oss.

- Haha, that´s a swedish song,  Säger Ella snabbt.

Vi går till soffan och börjar titta på filmen och eftersom det var jag och Nathalie som valde, blev det Charlies änglar.

Jag sitter där och har hur mysigt som helst med mitt huvud på Zayns bröstkorg när min telefon ringer.

Det är mamma.

Jag svär högt för mig själv, henne har jag inte pratat med sen jag åkte hit och ser att Nathalie tittar fundersamt på mig.

Jag säger på engelska vem det är och Zayn frågar genast

- Do you want company, I can stand beside you if it gets tough?

Jag skakar på huvudet och svarar:

- Thanks babe but I have to do this on my own, och försöker le ordentligt mot alla innan jag går ut på balkongen för att svara.

- Aa, hallå?

- Heeej gumman, det är mamma, hur är det? frågar hon obeskymrat.

Jag tänker för mig själv " Bra, tills du ringde" men säger högt bara

- Bra.

-Härligt! Du, jag vet att du är ledsen på mig men det löser sig, jag har nämligen en överraskning till dig...

- Mm, svarar jag tyst.

- Du vet att jag har flyttat ihop med Peter eller hur? och hans barn Cornelia och Stephan? Aa, iallafall så har Peter fått ett jobberbjudande där i London så nu ska hela familjen flytta dit! Så då kan vi träffas mycket oftare!

Jag känner mig plötsligt jättetrött och svarar lågt

- Mm, kul men jag måste gå, hejdå. Sen lägger jag på luren.

Jag vet att mamma bara vill fixa allt det här, men jag är inte redo för att "förlåta" henne eller vad man ska säga...

Jag sjunker ner på balkonggolvet och det dröjer inte länge innan Nathalie störtar ut till mig.

Zayn står i köket och tittar oroligt på mig.

-Vad sa hon? frågar hon allvarligt.

- Ääh, jag överreager bara, hon sa att "familjen" ska flytta till London och då är pappa inte inräknad.
Hon tittade på mig med en medlidande blick och sätter sig bredvid mig.
- Ledsen, när flyttar dom? Frågade hon och kollar fortfarande oroligt på mig.
- Jag vet inte, om några veckor kanske? Sa jag och kände en tår rinna nerför kinden. Nu kom Zayn ut och satt sig också bredvid mig. Jag torkade bort tåren och han drog mig in i hans armar. Nathalie ställde sig upp och gick in igen.
- Do you wanna talk about it? frågade Zayn medans han tröck mig lite närmare i kramen.

---