Shot me out of the sky: chapter 20
- So this whole thing with Nathalie, huh? Säger zayn tillslut och jag kollar chockat på honom. Vad menar han?
-Sorry, but what do you mean? Frågade jag och nu var det han som var chockad. Han förklarade vad som hade hänt och jag sprang till Nattas rum. Jag sprang in men stannade till och stod bara där och stirrade. Jag kunde inte fatta vad jag precis såg.
Nathalies perspektiv:
-Sorry, but what do you mean? Frågade jag och nu var det han som var chockad. Han förklarade vad som hade hänt och jag sprang till Nattas rum. Jag sprang in men stannade till och stod bara där och stirrade. Jag kunde inte fatta vad jag precis såg.
Nathalies perspektiv:
Vad gör jag? Hur kan jag gråta framför Louis Tomlinson? Men jag kan inte sluta. Vi har säkert suttit här i en kvart-
- It's gonna be okey, and it's not true. Tröstar han mig och kramar om mig lite hårdare. jag vet att han ljög och att jag inte förtjände honom. Jag stirrade ner på min tröja som nu var blöt av tårar och tog händerna för ansiktet.
-No, don't do that. Look at me. sa han och tog mitt ansikte i hans händer och lyfte upp det så vi kollade varandra i ögonen.
-Your beautiful. mumlade han sen lite tyst menlämnade aldrig min blick.
Han flyttade långsamt ansiktet framåt och precis som dagen innan stannade han upp när våra läppar bara var någon millimeter ifrån varndra. Jag kände hur paniken började komma men kunde inte röra mig, jag var som fängslad av hans blick. Han flyttade fram sista millimetern och våra läppar möttes i en perfekt kyss. Kyssen höll på ganska länge men vi drog oss snabbt ifrån varandra när Ella kom springande in i rummet. Hon stod bara där och stirrade på oss och jag blev helt röd i ansiktet. Jag kolladde på Louis som också såg ut att skämmas lite. Ella stod där och gapade sa sedan att hon var ledsen och sprang ut igen.
- That was embarrassing. Sa jag, Louis nickade och vi båda började skratta.
- We will take care of all this, but now we need to see if Ella is OK. sa Louis och ställde sig upp. han hjälpte mig och gav mig en snabb kyss innan han släppte min hand och vi gick ut ur rummet.
Ellas perspektiv:
Jag stod och stirrade som ett fån ett tag, jag såg hur Nathalie blev generad och kom ihåg mig.
-Sorry, sa jag och sprang ut ur rummet.
Zayn stod utanför dörren och väntade på mig, gissar jag. Han frågade vad som hade hänt och varför jag sprungit ut.
- Well, they were kissing so I didn't want to intrude. Sa jag och kände att jag blev lite generad.
-Oh, well okey, I guess she's fine then. Sa zayn och skrattade smått.
Nialls perspektiv:
I was next to Vanessa in the couch while Liam still was talking to paul. Ella and zayn came back in to the livingroom and so did Louis and Nathalie. They all tried to squeeze (dålig stavning) down beside us but it got to tight.
- Do you wanna sit in my lap? I got the courage to ask Vanessa. So it won't be so tight. I explained.
-Sure. She answer and gave me one of the most beautiful smiles. She sat in my lap and I saw Harry looking almost proud at me. I laughed quietly to myself and the others started the movie since Liam was done talking to Paul but none of us wanted to talk about it right now. I looked over at Louis and saw that he had his arms around Nathalie and the same with Harry and Emelie. Liam and Danielle was sitting and whispering something to eachother. Why couldn't it be like this always?
Ett till kort kapitel idag! Hoppas ni gillar det, puss och hej // Felizia
Kommentarer
Trackback
